mockihocki

Började städa stugor på ackord i dag, det är ju inte det roligaste jobbet jag vet och därför är det väldigt lätt att hitta på ursäkter för att slippa... jag började iallafall, tog köket och började med toan, då tog det stopp... det va ju så fint väder ute... så ja tog bilen upp till Nipfjällets sommarparkering... tännkte strosa omkring och ta lite bilder... äh, va fan tänkte jag, jag går till Ulanstugan, det är ju inte så långt, 3,5 km. Jag började att gå och det gick hur bra som helst, fina leder att gå på, pice of cake, tänkte jag. Ack va jag bedrog mig, efter några hundra meter började det... stenar, stenar och stenar. Tänkte vända ett antal gånger men nädå vrång som bara jag kan va så fortsatte jag. Lite läskigt va det för jag va helt ensam på fjället. Tänk om jag snubblade eller vrickade foten, vem skulle hjälpa mig då??? Tänk om det kommer en björn??? va gör jag då??? Jag kunde ju inte lägga mig ner och spela död eftersom pulsen va uppe i 300 och jag flåsade som tant Edit. Springa kan jag inte heller med tänke på alla stenar... jag forsatte, och efter ett par km hörde jag ett antal klickande ljud i skogen, va fan är det där nu då, intog nästan försvarsställning, forsatte en bit till men va på min vakt... då fick jag se mellan fjällbjörkarna nåt som rörde sig... vilken lättnad... det va ett par pensionärer med gåstavar... dom hejade glatt och passerade... hittade en bäck, stannade och drack lite vatten, hur gått som helst... hade ju inte tänkt på att ta med mig nåt.



Jättefin utsikt över "flöta".



Fina leder.. en kort stund..



stenar  stenar  stenar







appropå nåt helt annat... undrar vart det planet är på väg???



Va skönt det va att få gå på spångad led efter den steniga stigen, synd
att den bara var 20 meter lång...



Skylten säger allt...



äntligen framme...





In i stugan och skrev i göstboken...



Folk satt och fikade/myste i solen men eftersom jag inte hade med mig
något så var det bara att vända och gå samma väg tillbaka...



Såna här kryss har dom satt upp för att man ska gå efter dom så att
man inte går vilse... men Monkan lyckas ändå... hamnade halvvägs till
Fjätervålen tror jag... Turen som skulle ta 7 km blev nog 10km.



passade på att testa min nya lins...



Ingen  aning om vad det här är för svamp...



Här tog batteriet till kameran slut också... men jag kom fram till bilen
efter många om och men... har aldrig varit så glad att få se den... 
hittade en gammal flaska med bubbelvatten i bilen... vet inte hur länge
den legat där men det fanns inte tillstymmelse till bubblor kvar men vet
ni... det har aldrig smakat så gött...